En vårdhund har utbildats till arbete inom vård, skola och omsorg. Den har valts ut i ett test innan den utbildas tillsammans med sin förare. Hund och förare bildar ett vårdhundsteam. En vårdhund bär alltid identitetsbricka, vilken erhålls först efter godkänt prov.
Här beskrivs mer i detalj vad som ingår i utbildningen under del ett då hund och förare tränar med stöd av utvalda instruktörer. Här beskrivs bland annat bakgrunden till de krav som ställs på hunden, vilka moment som hunden ska kunna och exempel på hur vårdhundar arbetar i praktiken.
Träningen sker på eller i närheten av hemorten och pågår cirka 6 - 12 månader.

Innehållsförteckning

1. Vårdhundskolan
1.1 Inledning
1.2 Bred samverkan
1.3 Förare och hund bildar ett vårdhundsteam
1.4 Exempel på vårdhund i praktiskt arbete
1.5 Förväntningar på vårdhund
1.6 Lämpliga hundar
1.7 Föraren får hjälp av instruktör
2. Utbildningsmål för hunden
2.1 Mål med träning
2.2 Hundens reaktion på retningar
2.3 Självsäkerhet
2.4 Utveckla hundens förutsättningar
2.5 Känna igen hundens reaktioner
2.6 Regelbunden träning
3. Beteenden som ingår i träningen
3.1 Förhållningssätt vid träning
3.2  Exempel på beteenden som ska tränas in
3.3 Övrigt

Beskrivning av specifika metoder för arbete med vårdhund, ingår i utbildningsmaterialet under STEG TVÅ.

1.1 Inledning
Vårdhundskolan utbildar vårdpersonal och pedagogisk personal för verksamhet där hundens kapacitet används på ett framgångsrikt sätt för patienter, klienter och elever. Noggrant utvalda hundar utbildas också med sina förare och tillsammans bildar de ett vårdhundsteam.
Vårdhundskolan arrangerar utbildningar och utvecklar metoder för ett professionellt arbete med vårdhund i Sverige. Metoder som säkerställer att patienter, anhöriga och personal kan känna tillit och trygghet vid all verksamhet där diplomerade team med vårdhund ingår. En vårdhund arbetar alltid under tillsyn av en utbildad förare, som kan tillvarata alla hundens möjligheter för patientens bästa. Vårdhunden arbetar på remiss från läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, lekterapeut eller arbetsterapeut. Insatserna dokumenteras och resultaten utvärderas kontinuerligt. Vårdhundar arbetar också på uppdrag av lärare i skolmiljö. Utbildning som arrangeras av VÅRDHUNDSKOLAN ger både teoretisk kunskap och praktisk träning. De enheter som vill införa arbete med vårdhund får också hjälp med framtagande av skriftliga rutiner och riktlinjer där all personal är delaktiga.

1.2 Bred samverkan
Vårdhundskolan har en styrgrupp med representanter från Demensförbundet, Alzheimerföreningen, STROKE-Riksförbundet och Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft samt Uppsala kommun. Vårdhundskolan samverkar också med politiker och chefer i många kommuner som Gävle, Östhammar, Uppsala, Stockholm, Järfälla, Eskilstuna, Enköping, Borlänge, Leksand, Vansbro, Falun, Mora, Gnosjö, Skara, Stenungssund, Malmö med flera. Vårdhundskolan har även kontakt med viktiga aktörer som Astma och Allergiförbundet, forskare på flera universitet och högskolor bl.a. Uppsala Universitet, Högskolan i Skövde, Högskolan i Malmö och Mälardalens Högskola.
För att tillvarata hundens behov och utforma träning och arbete på bästa sätt sker bred samverkan med representanter från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Svenska Brukshundsklubben, Hundcampus, Förbundet Nordiska Assistanshundar (FNA), Hundens Hus, House of Learning, Svenska Kennelklubben (SKK), Manimalis samt instruktörer från Service och Signalhundsförbundet och ledarna för organisationen Delta Society i USA m.fl.

1.3 Förare och hund bildar ett vårdhundsteam
Sinnebilden av en vårdhund som alltid är välkommen inkluderar föraren. Ett vårdhundsteam utbildas tillsammans och arbetar tillsammans. Föraren ska ha utbildning och erfarenhet från vårdyrke, socialt behandlingsarbete eller pedagogiskt arbete.
Ett vårdhundsteam assisterar vårdpersonal eller pedagogisk personal i deras ordinarie arbete med patienter. Vårdhundens uppgift är att motivera och ge unika upplevelser av värdighet och glädje för personer som lever med olika former av funktionsnedsättning. Föraren har förtroendet att med hjälp av sin hund minska patientens upplevelser av de begränsningar - både fysiskt, psykiskt och socialt - som funktionshindret medför i det dagliga livet. Det är därför viktigt att en vårdhund och dess förare är lyhörd för de individuella behoven hos varje patient de möter. Målet är att framgångsrikt samarbeta med människor i olika miljöer och sammanhang - såväl i grupp som vid individuella konsultationer. Vårdhund och förare samarbetar med personal som planerar och genomför insatser i dialog med mottagarna. Vårdhundsföraren följer reglerna på de enheter där de arbetar och Vårdhundskolans etiska riktlinjer gällande arbete med vårdhund.

Kraven på en vårdhund är omfattande och därför krävs en gedigen utbildning för att den trivas med sitt arbete. Av denna anledning läggs stor vikt vid en stabil grund med miljöträning och socialisering innan man påbörjar inlärningen av specifika beteenden. Hundens förmåga att koppla av är lika viktig som hundens vilja att samarbeta vid olika aktiviteter.

1.4 Exempel på vårdhund i praktiskt arbete
- Arbetsterapeuten Karin ansvarar för rehabilitering av Maja 6 år som efter en olycka har fått en hjärnskada. Maja har blivit allt mer passiv och vill inte delta i någon verksamhet. Hon har också uttalade problem med finmotoriken. Maja träffar nu vårdhunden 3 gånger i veckan och lever upp under de stunderna. Karin planerar lekstunderna med hunden så att Maja samtidigt spontant tränar finmotorik. Hon får knäppa spännen på hundens halsband och koppel, öppna fickor i väskan med hundleksaker, öppna godisburk och ge hunden små godbitar, stänga burken, gömma saker i en särskild träningsfilt som har många fack med olika stängningsanordningar m.m. Framstegen har varit påtagliga både fysiskt och psykiskt.

- Greta har på grund av demenssjukdom återkommande stunder av förvirring och oro. Hon får täta utbrott av ångest då hon är förtvivlad och skriker plågat. Hon har de senaste åren fått allt fler ordinationer av psykofarmaka. De senaste månaderna har man istället kunnat minska doserna av psykofarmaka på grund av den lugnande effekt hon upplevt vid stunder med vårdhunden. Nu får hon träffa vårdhunden flera gånger om dagen. Hon har långa stunder av glädje då hon är helt koncentrerad på hunden och är närvarande i verkligheten omkring sig. Mellan hundens besök har Greta ett album med bilder på sig och vårdhunden som hon ofta sitter rofylld och bläddrar i.

- Stina har haft en stroke och har begränsad tolerans att träna att gå eller att stå. För att träna rörelseförmågan använder personalen hundens medverkan som ett sätt att öka Stinas motivation. Sjukgymnasten använder närvaron av vårdhunden i olika lekar och aktiviteter. Stina står t.ex. gärna och borstar hunden när den är placerad på ett bord. Hon är ivrig inför promenaderna både inne på boendet och utomhus och hon berömmer hunden flitigt. Hon tränar tal genom uppgifter med kommunikation och lek med hunden. Uppgifterna med hunden ökar engagemanget och flyttar fokus till något positivt. Hon brukar säga att "jag vill träna mig att gå bättre så att jag kan göra mer med hunden, han vill hela tiden göra mer med mig."

1.5 Förväntningar på vårdhund
Både patienter/klienter/skolbarn, personal och anhöriga har rätt att förvänta sig att en vårdhund alltid är under mycket god kontroll och inte är påträngande. Hunden ska vara lyhörd för förarens signaler även när den är lös och måste kunna umgås på ett bra sätt med både hundar och människor som den möter. Naturligtvis är en vårdhund rumsren i alla situationer.

Även om föraren lämnar rummet ska hunden behålla sitt lugn, oavsett den är ensam eller i sällskap av andra människor. Hunden ska gå i ett löst hängande "leende" koppel vid all förflyttning.

Hunden ska kunna samarbeta med patienten/patienterna eller eleverna och följa deras kommandon. Det innebär att föraren ska kunna förhålla sig passiv och hunden ska vara lyhörd för patientens eller elevens signaler.

Ett oavvisligt krav på vårdhunden är att den med orubblig trygghet klarar möten även med människor som exempelvis har ett yvigt rörelsemönster eller uppvisar andra ovanliga beteenden. Hunden ska vänjas vid vanligt förekommande hjälpmedel som rullstol, rollator och kryckor. Det handlar inte bara om hjälpmedel hos den person hunden jobbar med utan den ska kunna möta personer som bara passerar och har olika hjälpmedel. Slutligen ska hunden vara en individ som verkligen tycker om att möta nya människor och spontant tar kontakt på ett balanserat sätt. Hunden ska ha ett naturligt intresse för kontakt med patienterna. Framförallt ska vårdhunden - alltid! - vara trygg, förutsägbar och pålitlig.

1.6 Lämpliga hundar
Vårdhundar har sällan valts ut som valpar för att påbörja träning till arbete som vårdhund. Hunden ska vara mellan 12 månader och 4 år när den gör test för att börja träna hos instruktör, testet kallas för lämplighetsbedömning. Vid val av blivande vårdhundar är det den enskilda individens förutsättningar som bedöms. Hundar av alla raser, även blandraser, kan testas. Hunden ska också genomgå veterinärbesiktning där både fysisk hälsa bedöms liksom beteenden i samband med hantering. Veterinärbesiktning görs i samband med anmälan till STEG TVÅ av utbildningen.

Det är många faktorer som påverkar lämpligheten hos en hund. På samma sätt som hos oss människor finns det även bland hundarna olika personligheter. Somliga individer känner sig obekväma i nya miljöer och stora sällskap medan andra med glädje umgås med helt obekanta, även flera personer på samma gång.

En mycket stillsam eller tillbakadragen hund får svårt att trivas med arbetet som vårdhund. Sannolikheten är stor att den tvingas anstränga sig hårt för att klara en tillvaro fylld med patientmöten och aktiviteter. På samma sätt kan en hund som är mycket energisk bli pressad av att behöva dämpa sig under större delen av sin arbetsdag. I ingetdera av dessa fall är jobbet som vårdhund det optimala men hunden kan ändå passa för andra ändamål - t.ex. lydnad, agility, spår, sök och som familjehund med olika uppgifter.

På samma sätt som vårdyrken inte passar alla människor så är långt ifrån alla hundar lämpade att utbildas till vårdhundar.
Här är det viktigt att man ser realistiskt på förutsättningarna - annars blir det orättvist för alla parter. En hund som inte trivs med sina uppgifter fungerar inte bra. Den förmår inte heller ge patienterna eller eleverna den inspiration, glädje och ökade livskvalitet som är målet för verksamheten.

1.7 Föraren får hjälp av instruktör
Innan föraren utbildas i situationsanpassade metoder vid arbete med vårdhund så ska hund och förare träna hos en utvald instruktör. Träningen pågår ca 6 - 12 månader. Instruktören hjälper föraren att lägga upp träningen med en kombination av miljöträning, socialisering och beteendeträning. Hos hundinstruktör får föraren hjälp med att utveckla tydliga signaler som är lätta för hunden att förstå.

Nyckeln till framgång är god kommunikation mellan förare och hund så att vårdhunden ska fungera väl med patienter, personal och även med hundar som den möter.

I all träning vägleds föraren att utgå från realistiska förväntningar på den hund man faktiskt har, inte utifrån egenskaper man önskar att hunden skulle ha. I och med att man hela tiden utgår från den unika hunden med dess personliga styrkor och svagheter underlättas arbetet med att hjälpa varje individ att fungera på bästa sätt. Föraren får grundläggande kunskaper om inlärningsteori och metoder av sin hundinstruktör. Det ger föraren verktyg att hantera framtida oväntade situationer där hund och patient ska fungera på ett bra sätt tillsammans. Föraren ska kunna tillräckligt om inlärningsteori för att vara lyhörd för hundens reaktioner och erbjuda alternativ till utförande av moment så att hunden får lyckas. Utöver lektioner hos instruktör bör föraren räkna med att läsa litteratur om inlärning och att själv träna sin hund flera timmar per vecka.

Utbildningens del två som beskrivs närmare under länken "Deltagare utan hund" kan påbörjas när det passar var och en, men tas oftast efter del ett.

2. Utbildningsmål för hunden

2.1 Mål med hundens träning
Trygghet
Hunden ska känna sig trygg med föraren. Hunden ska alltid kunna lita på att föraren tar ansvaret och klarar upp situationen - oavsett vad som händer.

Tydlighet
Varje övning ska presenteras så att hunden förstår vad som förväntas av den. Föraren ska vara flexibel och kunna avbryta en övning för att presentera den på ett annat sätt. Därmed blir förarens kommunikation med hunden både pålitlig och motiverande.

Miljöträning
Hunden ska klara av att arbeta i många olika miljöer. Den kan komma att arbeta omgiven av ovanliga lukter, ljud och människor med plötsliga och oväntade rörelser. Därför läggs stor vikt vid omfattande miljöträning. Det är en process där den blivande vårdhunden, genom upprepad exponering, vänjs vid en rad miljömässiga förhållanden och situationer. Hunden förbereds inför sitt kommande arbete i både enkla och komplexa miljöer såväl inom- som utomhus.

Föremålsintresse
Hunden ska kunna hantera föremål av skilda material såsom tyg, plast, trä, läder, metall - dessutom i olika storlek, form och tyngd. Hunden ska både kunna hämta, plocka upp, bära och lämna ifrån sig dessa saker utan att tugga på dem.

Pålitlighet
Det är en självklarhet att hunden ska kunna utföra vissa moment. Dessutom måste hunden klara det oberoende av övriga omständigheter.
Allt bruk av bestraffningsmetoder är förkastligt. Motivationen ska helt bygga på hundens arbetsglädje och förväntan på det positiva som sker när den gör rätt.

2.2 Hundens reaktion på retningar
Förmåga att skifta fokus
Hunden ska ha en positiv inställning till att skifta fokus från en omgivning med olika störningar till uppgifterna i arbetet som vårdhund. Hunden ska också tränas i att skifta fokus från förare till patient. God socialisering är förutsättningen för detta. Genom användningen av tjänstetecknen (väst eller scarf) ska det vara tydligt för hunden när den jobbar och när den inte gör det.

Motivation
Hunden ska ha hög motivation för att samarbeta med patienter och med föraren. Där ingår också motivation för att hantera föremål och motivation för att leka. Hur man påverkar hundens motivation ingår i den instruktörsledda utbildningen.

Störningsträning
Störningsträning handlar om att genom systematisk träning ge hunden förmågan att bortse ifrån störningar, s.k. retningar. Målet är att hunden ska orka arbeta och hålla koncentrationen trots distraherande retningar.

2.3 Självsäkerhet
En självsäker hund är framåt, orädd och nyfiken på både miljöer och människor.

Figur nedan av etologen Lars Fält

Vårdhundar ska finnas i ruta A så långt ut på varje axel som möjligt, helst längst upp i högra hörnet. En vårdhund tar egna initiativ och vågar prova sig fram. De hundar som väljs ut ska ha bra självförtroende och intresse för att samarbeta och lära nytt.
Hundar i ruta B kan vara bra lydnadshundar men osäkerheten gör att de inte tar egna initiativ på ett bra sätt och därför inte är lämpliga. Hundar i ruta C och D är inte lämpade som vårdhundar överhuvudtaget då de har för litet förarintresse.

Man kan öka självsäkerheten hos en hund genom att ta hjälp av trygghet hos föraren. Självsäkerheten ökar man också genom lagom stegrad miljöträning. Det är viktigt att inte gå för fort fram, då riskerar man att hunden istället blir känsligare för nya miljöer. Målet med miljöträning är att hunden ska bli mindre påverkad när den möter nya miljöer.

Balansövningar ger god kroppskontroll, något som också är starkt kopplat till självsäkerhet. Utnyttja att hela naturen är som en enda stor agilitybana. Ge hunden möjlighet att krypa under, klättra upp på, hoppa över, balansera m.m. Ytterliga andra sätt är att låta hunden jobba med olika aktiveringsleksaker som att öppna paket (av alla slag och storlekar) med godbitar i.

2.4 Utveckla hundens förutsättningar
Det finns olika vägar att utveckla hundens förutsättningar att arbeta som vårdhund. Bl.a. genom miljöträning, socialisering och beteendeträning, t.ex. att vara lugn i en hiss eller att uppträda respektfullt i möte med patienter.
Programmet för träning skiljer sig på ett avgörande sätt från vanliga lydnadskurser. Vid all träning har man en systematisk och väldefinierad plan mot arbetet som vårdhund.

Resultaten utvärderas kontinuerligt av instruktör och förare.

Föraren har mycket att vinna på en god planering. Grovplaneringen görs med fördel tillsammans med instruktör. I denna sätter man upp månadens mål. Därefter veckoplanerar föraren själv både stort och smått. Vilka bitar ska prioriteras? Vad kommer att kräva flest repetitioner? Föraren gör en realistisk fyraveckorsplan och gör därefter en detaljplanering av de närmaste dygnen.
Vid all planering är det viktigt att föraren är uppmärksam och flexibel. Hur närmast kommande träningspass ska utformas beror helt på vad som hände vid senaste träningstillfället.

2.5 Känna igen hundens reaktioner
Genom att studera hundens beteenden tränar föraren upp förmågan att tolka hur hunden känner sig och att vidta åtgärder i rätt ögonblick. Förmågan att bli medveten om de sekvenser man ser kan tränas genom att dela upp vardagliga situationer. I vilken ordning kommer beteendet? Är det samma ordning jämt? Om inte, kan man se orsakerna? Varför kommer t.ex. inte alltid B efter A. Varför närmar sig hunden vissa personer på annat sätt än den vanligen närmar sig andra den möter? Följs alltid beteende A av B? Eller varför kommer ibland beteende B och ibland E efter A? Hur ser beteendet ut, hur ofta förekommer det, i vilken ordning visar hunden beteendet och hur tolkar man det. Förarens förmåga att se hundens signaler och andra beteenden är avgörande.

Tips till förare: Filma gärna dig och din hund i interaktion med både människor och hundar. På så sätt kan du öva upp din förmåga att både se och tolka hundens beteenden. Titta gärna på filmen ihop med din instruktör som kan hjälpa dig att tolka det som sker.

2.6 Regelbunden träning
Idealet är att föraren dagligen kör flera träningspass på mellan tio minuter och en halvtimme. Detta ger betydligt bättre resultat än enstaka långa pass någon gång per vecka. Föraren kan också träna sig i att vara uppmärksam i vardagen när hunden söker ögonkontakt och lära sig tolka hundens kontaktsökande.

Vid all träning av vårdhund har föraren fokus på vad hunden ska göra, istället för på vad den inte ska göra.
Föraren tränar upp hundens uthållighet genom att öka träningstiden från några minuter upp till en timme. Det är viktigt att ta hänsyn till att det tar tid att bygga upp förmågan till långvarig koncentration. Det är viktigt att ge hunden förutsättningar att lyckas genom att bryta då det går som bäst istället för att upprepa övningen tills hunden inte orkar koncentrar sig längre.

3. Beteenden som ingår i träningen

3.1 Förhållningssätt vid träning
Instruktörer som hjälper förare att träna en blivande vårdhund lär också ut användning av klicker. Vid inlärning har det visat sig att träning med klicker relativt snabbt leder till framgång. Utgångspunkt vid all träning är att framtida samspel mellan patient och vårdhund ska vara positivt för båda parter.
Inlärningen sker därför utifrån kunskap om etologi, läran om djurens beteende. För en förare som ska arbeta med vårdhund räcker det inte med att hunden förstår vad föraren vill. En förståelse åt andra hållet är lika nödvändig. Oönskade beteenden ska inte avbrytas med ryck i koppel eller nej eller fy, istället ska föraren lugnt avlägsna hunden från den aktivitet man vill avbryta och erbjuda alternativ.

3.2 Exempel på beteenden som ska tränas in

Nedanstående är exempel på beteenden hos hund ska föraren träna in, med ord och/eller tecken.

GÅ FINT - vid all förflyttning gå i slakt "leende" koppel. Använd t.ex. "Gå fint"

STANNA, KOM, HÄRÅT - nära och på minst 5 meters avstånd.

TITTA PÅ MIG - ett kontaktljud som betyder titta på mig nu.

STILLA - för att hunden ska ta det lugnt och koppla av på anvisad plats.

KNÄ - hunden lägger sitt huvud vilande i patientens knä. Liten hund sitter i knä.

SITT - både verbalt och med tecken. Både nära och på 3 meters avstånd

LIGG - både verbalt och med tecken. Både nära och på 3 meters avstånd.

NÄRA - hunden ställer sig nära patienten.

FRAMÅT, BAKÅT, HÖGER, VÄNSTER - dirigering både verbalt och med tecken.

FRAMFÖR, BAKOM, SIDAN - Gäller kortare passager på 3-5 meter. Hunden ska också uppmuntras att själv kunna hitta bra position intill rollator, rullstol (och vid behov smidigt växla mellan positionerna) vid passage genom dörrar och förflyttning både ute och inne.

SAKTA- för att få hunden att gå långsammare till exempel i trappa eller med patient som rör sig långsamt.

HÄLSA - betyder hälsa fint, för att signalera att det är ok att gå fram och hälsa på någon. Hunden ska hälsa utan att vara påträngande.

TASSARNA - för att få hunden att lägga upp framtassarna på anvisad plats, till exempel en säng vid ett sjukhusbesök.

HOPP- upp i säng eller upp på stol.

LETA - på uppmaning leta namngivna saker. Den färdiga vårdhunden ska kunna skilja på minst fem föremål.

HÄMTA (verbalt och med tecken) - apportera av föremål av olika storlek och i skilda material.

LÄMNA - lugnt närma sig och avlämna på anvisad plats, t.ex. i patients knä (även med tecken).

GODIS - ta emot godis varsamt och lugnt.

AVBRYT - tränas in så att det sägs glatt, med ett positivt uttal. Används om hunden t.ex. blir fascinerad av kroppslukter och sniffar ivrigt eller börjar leka med föremål som ska hämtas.

FRISIGNAL - lämplig frisignal för när ett moment är över.

Utöver denna grundläggande träning lär sig hund och förare specifika metoder för att nå uppsatta mål för patienter med skilda funktionshinder.

3.3 Övrigt
Hunden ska vara van vid lukten av handsprit eftersom personer på många vårdenheter desinficerar händerna innan de hanterar hunden.

Hunden ska vara positiv till att positioneras på olika sätt. Det kan exempelvis vara att sitta på stol, bord, i eller intill säng, smidigt förflytta sig på eller bredvid hjälpmedel. På vårdenheter förekommer ofta rullstol, rollator och andra tekniska hjälpmedel som samtliga måste upplevas helt naturliga av vårdhunden.

Hunden ska känna sig fullt bekväm med att hanteras av olika personer. Dessa ska utan minsta tvekan kunna såväl klappa, krama, borsta eller hålla hunden i tassen. Även öron, klor och tänder ska kunna besiktigas utan att hunden reagerar negativt. Dessutom ska hunden med lugn och positiv attityd kunna möta även flera personer som samtidigt vill hälsa på den.

Föraren har ett viktigt ansvar att tillgodose såväl hundens som patienternas intressen. Föraren ska vara uppmärksam på situationen så att inte hunden av misstag tillfogas smärta. Föraren har vid all träning ansvar för att både den fysiska och psykiska miljön så långt som möjligt är utformad med hänsyn till hundens behov. Hunden får heller inte utsättas för onödig stress som exempelvis alltför varma rum. Framför allt måste föraren redan då teamet planerar sina insatser se till att schemat läggs så att hunden får tillräckliga pauser med rastning eller vila.

Hunden får inte äta något som ligger på golv eller i möbler på arbetsplatsen. Det kan röra sig om både mat och läkemedel. Därför är det viktigt att hunden fått lära sig innebörden i en frisignal. Då kommer den att invänta förarens "Varsågod!" innan den tar något från golv, stolar eller från patientens hand.

Hunden ska inte slicka på patienter som den besöker. Föraren ska vara observant och bryta innan hunden börjar med ihållande slickande.

Hunden ska lära sig att delta i lekar, spel och aktiviteter som passar för den målgrupp där den ska arbeta. Om hunden ska tjänstgöra i barngrupper måste särskild vikt läggas vid att hunden tidigt socialiseras just med barn.

Efter grundläggande träning hos hundinstruktör påbörjar förare och hund kursdagar tillsammans med legitimerad vårdpersonal. Då ingår både teori och praktik för vårdhundsteam och vårdpersonal i situationsanpassade metoder. Det handlar om hundens medverkan för att uppnå specifika mål för patient. Enskilda förare kan under denna period välja att träna in särskilda moment med tanke på den målgrupp där hunden ska arbeta. Utbildningen avslutas efter kursdagarna med praktiskt test för diplomering av hund och förare. Testet genomförs i vårdmiljö med statister i rollerna som patienter.

Ett stort tack till Åsa Tova Berg (FNA), Mia Boivie (vårdhundsförare Uppsala), Cilla Danielsson (Hundens Hus) Marie Fogelquist (Dala Hundservice) och Lena Maria Lundberg, Lasse Deregård samt Yrsa Franzén (SoS). Ni har generöst delat er breda och djupa kompetens och gett värdefulla tips för träning av vårdhund.
Varmaste tack också till alla nuvarande och tidigare deltagare i vårdhundsutbildningen, ni är våra främsta lärare och inspiratörer!

Dokumentet är skrivet av Lars Fält, etolog och Ingeborg Höök, utbildningsansvarig.